När är man frisk?
Idag är jag skitsur och på pisshumör. Hela detta inlägg kommer att handla om just det. Jag har helt enkelt en av dessa DÅLIGA dagar som jag så fint brukar skriva om.
Sjukdomen är tjurig och menar på att vad skall detta tjäna till? Den är skitpisst för att den inte har fått nalla i påskägget på personalrummet och för att jag gått upp två kilo över påsk. Dessa två kilon har satt sig precis där jag inte vill ha dem, och jag i min tur är sur på mig själv för att jag över huvud taget bryr mig. Jag tjurar och skäller på mig själv. Jag ifrågasätter om man får lov att blogga om hur frisk man är från bulimi, när man har en så dålig dag?
Svaret är ja. För att jag har en dålig dag, precis som det skall vara och precis som alla människor har. Jag känner mig tjock och osund och allt känns en smula meningslöst. Skillnaden idag och för ett par år sedan, när jag var aktiv i sjukdomen, är att jag inte dämpar dessa känslor med en filmkväll och en godispåse eller en extra portion middag. Jag sitter här och är sur och arg och jag skall nog till och med grina en skvätt senare!
Jag är frisk! För jag hetsäter inte, och jag kräks inte! Gud så lycklig jag är över det, och så glad jag är att ni som läser detta också kommer att bli det en dag. Och jag är såååå glad för att jag kanske får vara inkörsporten i det för er!
Ett ganska banalt hinder som vi som har bulimi som regel sätter upp för oss själva är att vi inte riktigt är klara över vad vi menar med FRISK. Vi vet helt enkelt inte vad vårt mål är och det är klart att det inte går att nå ett mål som inte finns!
Är vi friska när;
Vi bara äter GI och tränar fyra gånger i veckan?
Vi äter choklad varje dag utan att kräkas?
Vi äter godis bara på lördagar och väger fem kilo mindre än vi gör nu?
Vi går ner och ner och ner i vikt (sakta men säkert)?
Vi accepterar vår övervikt och äter det vi vill när vi vill?
Som sagt. Lika luddiga som vi är angående hur våra stackars kroppar skall se ut för att vi skall vara nöjda och sluta piska dem (var man aldrig når så länge man lider av bulimi), lika luddiga är vi som regel när det gäller ordet frisk.
Dagens order (åh, va jag älskar detta momentet?) är därför att på en sida i blocket skriva ner VAD ORDET FRISK INNEBÄR FÖR JUST DIG. (Tips! Skriv en kladd på något annat först, så att vi är säkra innan vi börjar skriva.) Först nu har vi ett mål att sträva efter.
I mitt block står det:
FRISK från bulimi för mig
När jag inte framkallar någon form av kräkning (vare sig med redskap eller bara med hjälp av magmuskler eller tankar) oftare en maximalt en gång var tredje månad, och utan att min vikt överstiger 70kg (Jag är 171 cm lång)
Kopiera gärna min text rakt av om den känns träffande, men kanske ditt sjukdomsmönster är olik mitt. Att sätta upp ett mål är inte det enklaste, utan man behöver verkligen fundera på vad man vill uppnå. Vi måste våga vara ärliga mot oss själva (och realistisk!).
Nu skall jag sura.
/SurfittanSom vanligt så älskar jag dina uppgifter för de tvingar mig att tänka efter och reflektera och jag kommer alltid fram till något som hjälper mig framåt! :)
Skrev först en halv uppsats för jag ville skriva något som inte kunde innehålla några kryphål, men nu har jag kortat ner det till fyra meningar i alla fall. Känns bra att ha något att jobba mot, istället för att bara jobba och inte veta vart jag ska. I mitt mål finns en bit om träning t.ex. Innan var mitt mål ibland att träna så mycket som möjligt, men nu är det snarare att se till att inte träna mer än nödvändigt. Det är ju en intressant vändning, känns bra.
Hej! Det här är "BokFrida" som skriver, jag ville bara säga att jag har läst i din blogg och tycker att du skriver jättebra! Lycka till i fortsättningen. Jag hör också av mig via mail.
Tack tack tack snälla du för att du skriver i den här bloggen! Om du visste vad det betyder att få läsa om bulimi från någon som har sån insikt och vet precis hur sjukdomen fungerar. Jag har aldrig sökt hjälp för mina problem men nu är jag på gång. Du har gett mig flera rejäla aha-upplevelser som t.ex att mina "friska" perioder när jag har superkontroll på mitt ätande är en del av sjukdomsbilden. Vilken ögonöppnare! Du är ett kanonstöd för mig. Kramar!
