bulimifri

Ett redskap för dig som lider av bulimi, och för dig som vill veta mer.

Man kan inte både spy upp kakan, och ha den kvar

Jag hetsåt mellan en och fem gånger om dagen och tränade noll-komma-noll till tre gånger per dag. Mitt liv var egentligen ganska perfekt i övrigt. Jag har alltid haft nära vänner och en superstöttande familj. Jag var (och är) vacker, målinriktad och smart och hade det lätt i skolan.  Den där lilla detaljen om att jag stod med trynet i toan efter varenda måltid, social sammankomst, var  ett svart hål i min tillvaro. Att jag hade ofräsha ritualer för mig bakom stängda dörrar var min svarta hemlighet som jag inte ens berättade för min dagbok. Jag bar den i en ryggsäck som vägde hundra kilo, och jag försökte på alla sätt lägga ifrån mig den där ryggsäcken. Jag försökte tyvärr på alla sätt utom det enda självklara. Nämligen att förstå den och undersöka varför den låg där i min ryggsäck. Istället för att se livet som en helhet valde jag att se det som olika delar som jag tyckte olika mycket om. Jag försökte helt enkelt lägga ifrån mig en ryggsäck som innehöll livsnödvändig proviant för just vägen jag gick på. Inte konstigt att jag vände tillbaka varje gång!




Jag skulle vilja förenkla hela tillfrisknadsproceduren genom att säga att vi har två alternativ (förutom att fortsätta som vanligt);

1. Gå en annan väg eller
2. Packa om.

Som ni säkert räknat ut så valde jag nummer två. Det livet jag vill leva är ett liv med full fart och lite tid att varva ner på. I den där ryggsäcken låg min ångest och alla mina starka känslor och där ligger de kvar. Jag bär fortfarande runt på min ryggsäck, för jag har lärt mig nu att den innehåller förutsättningar för det liv jag väljer att leva. Ångest och andra obehagliga känslor är en del av livet (det är sättet att hantera dem vi skall ändra på), men ryggsäcken är ENORMT mycket lättare sedan jag plockade ur bulimin. (för blocket väger inte så mycket)



Dagen lbefallning är att på insidan av pärmen på blocket skriva de TRE viktigaste anledningarna till varför vi vill packa om (eller gå en annan väg). På insidan av mitt block står det;

SLIPPA LJUGA FÖR J (min pojkvän som jag står mycket nära)

SLIPPA BLODSOCKERSVÄNGNINGARNA (jag blir en obrukbar ångest-klump-deg-hjärna de perioder jag äter (mycket/endast) osund mat.

SLIPPA BLI TJOCK
Banalt? Kanske. Det hade känts lite coolare att påstå att det står komma vidare i livet, eller utvecklas som människa. Men det står SLIPPA BLI TJOCK, eftersom just det är ett språk som min sjukdom förstår. Det är en av de enda punkterna där vi är överens min sjukdom och jag. Jag är frisk, men jag är fortfarande livrädd för att bli tjock. Att ha bulimi är att pendla upp-och-ner-upp-och-ner och upp och ner om än så lite och de där uppen är jag helst utan.


Våga vara banal och skit i alla slitna samhällsklyshor om att älska sig själv. Det får man på köpet senare!

:-*

Tack! Tusen tack!

Jag är någonstans i den där världen. Trodde INGEN hade det som jag.. (som alla tror;)

LYCKA!

Oj vad skönt att jag fick tips om din sida.. jag är i dagsläget på behandling i göteborg... men varje dag är en kamp.. Jag försöker äta 3 ggr/dag och har gått upp så nu har jag inga kläder att ta på mig... det gör så ont.. men samtidigt vet jag ju.. Och mkt tack vare dina inlägg orkar jag kämpa vidare...
Tack!! Och lycka till!!

Japp, nu har jag skrivit tre saker på insidan av mitt block. ;)
Upptäckte att Mattillåtet var nog inte så mycket för mig. Jag hade med min egna träning kommit så mycket längre än så. Men det hade varit en bra bok att ha för tio år sen.
Ser fram emot vad din nästa uppgift kommer bli. Det är så frigörande att läsa dina tankar som är helt öppna för alla och inte gömda i nån skammens vrå.

Tack... Jag ska skriva ut den här bloggen och ge till dem som skulle vilja förstå sig på den här diagnosen, det har jag nämligen märkt att det gör jag knappt själv.
Tack.

du är så inspirerande! jag har köpt ett block nu o börjat skriva ^^

Herregud vad egocentrisk jag är men det här är verkligen precis vad jag behövde i bloggväg. Du är fantastiskt inspirerande och så fort jag fått sjukpenning den tjugosjätte rusar jag för inköp av anteckningsblock.

Du är fantastisk som orkar skriva den här bloggen och hoppas innerligt att glöden lever kvar länge till.

Kram / P

Tack för din blogg, den ger mig inspiration till att försöka bli bättre.

skriver en tredje kommentar till dig här och nu. Jag blir så glad av att läsa din blogg, för jag känner igen mig så otroligt mycket. Att läsa om dig och ditt liv är som att läsa en dagbok ur mitt eget. Jag är smart i skolan, har kompisar, familj, osv. Varken ful, tjock eller konstig... bara det lilla kruxet att jag inte riktigt har en "normal" relation till mat.
Efter att ha läst din blogg mår jag så mkt bättre - att läsa om någon som har precis allt som jag har och som samtidigt har klarat sig känns otroligt bra. Jag har nu spenderat snart två timmar med att skriva upp en liten "bok" på datan, med hur jag ska tänka, hur jag ska planera min dag, och mina positiva dagar (de dåliga kan jag spara till senare). Jag vet att jag nog aldrig kommer kunna få ett normalt förhållande till mat men viljan finns verkligen...
Du är en stor inspirationskälla till mig - hoppas Du fortsätter blogga - du kan hjälpa många.