bulimifri

Ett redskap för dig som lider av bulimi, och för dig som vill veta mer.

Att lära sig ha tråkigt

Livet är en fest! Mår dåligt? Nej inte jag, inte! Tusen järn i elden och guuuud va hon är produktiv, framåt och DUKTIG!

Känner vi igen oss? Misstänkte det. I åratal har vi haft fullt upp med antingen alla våra projekt eller med våra svåra depressioner. När vi väl haft en stund över så har vi passat på att låsa dörren, stänga av telefonen, dra ner persiennerna och hetsäta.

När man sakta men säkert tillfrisknar så är dessa luckor en svår del att jobba med. Att lära sig att ha tråkigt. Att lära sig att inte göra någonting är en konst. Vi får lätt ångest då och känner att våra liv är ju rätt meningslösa eftersom vi alltid är så nere och det är ju inte ens någon idé...



I mitt block står det ofta 2. (1. impuls, 2. översättning, 3 reaktion, remember?). För att jag har tråkigt. När man väl fått ner det på pappret är det ofta lite lättare att acceptera. Vi måste försöka förstå att innehållslösa stunder är en del av ett friskt liv (vilket är vårt slutgiltiga mål, eller hur?!) och acceptera dem. Försök att njut av att ha tråkigt just därför!

Här är en länk till en artikel i aftonbladet om ortorexi. Ortorexi är närbesläktat med bulimi.

http://www.aftonbladet.se/kvinna/article1777198.ab

jag måste bara berömma dig för att du har den här bloggen, och för att du försöker bli frisk! jag har en kompis som kämpat i 2 år med sin bulimi (ingen visste om att hon var sjuk) och hon har nu behandlats för det sedan oktober.

Jag har för länge sen insett att man måste lära sig att kunna ha tråkigt. Det går rätt bra. Det svåraste är stress. När man känner att man inte kan ha stenhård kontroll på allting..... Det är enormt svårt.

Det är så bra att du skriver här. Jag har haft ätstörningar i över 15 år och tog tag i dem ordentligt i början av hösten. Har gått hos Gisela och äter nu riktigt. Jag vill att hon ska skriva en fortsättning på Mattillåtet, om vad som händer "efter" en ätstörning eller rättare sagt när man fått bukt med själva matproblemet. Det är mkt osäkerhet och tvivel som kommer fram. Bla det du skriver om här, att ha tråkigt, att inte göra ngt åt sin situation etc. På ett sätt vet jag att jag går rätt väg men ändå känner jag mig mer lost än någonsin.

Kram