Agera på sug utan att äta

När vi kommit in i vanan att alltid (försöka) tänka till innan vi reagerar på våra sug, så behöver vi lära oss att agera för att hjälpa oss själva att hantera dessa känslor på bästa tänkbara sätt. Vi kan ju inte bara plocka bort vår enda medicin (maten) utan att ge oss själv något annat istället!

När vi väl blivit medvetna om den nya värd det inebär att känna efter, så kommer vi att bli förbluffade över hur många gånger suget faktiskt går över, bara genom att vi blir medvetna om vad det är vi egentligen känner. Känslor är bara energi, och de kan inte skada oss om vi inte väljer att skada oss själva på grund av dem. När man vågar vara i en känsla och känna den, så försvinner ofta obehaget och förvirringen, som ju är den egentliga orsaken till att vi äter. Vi behöver inte vara rädda för vår egen ångest, utan kan istället försöka undersöka den och utforska den närmare.

Våga sitta i samma rum som den starka känslan som egentligen är orsaken till att vi vill äta!

Exempel på känslor som vi ofta översätter med sug;


•    Psykisk trötthet
•    Glädje
•    Fysisk trötthet (sömnbrist)
•    Uppgivenhet
•    Tristess
•    Ilska
•    Törst (fysisk)
•    Sorg
•    Ensamhet
•    Prestationsångest
•    Positiv stress (det händer mycket kul samtidigt)
•    Irritation
•    Ilska
•    Stress
•    Nedstämdhet

Desto längre vi varit sjuka i bulimi, desto djupare rotat är våra impulser att döva alla starka känslor med mat och godis. Att plötsligt förvandlas till en allvetande guru är att kräva för mycket av sig själv. Att bli frisk från Bulimi är en jättelång process och förmågan att lära sig urskilja sina känslor (för att sedan kunna lära sig vad man kan göra åt dem istället) tar tid. Det är någonting man måste träna på, precis som man måste träna på att köra bil. Låt oss för en gångs skull bespara oss själva alltelleringettänkandet och acceptera detta faktum! Det finns väl ingen idiot som ger upp efter en körlektion för att hon inte lärt sig köra bil helt perfekt.


Jag har klippt av mig mitt långa hår. Med en kökssax. Själv. Att vara spontan är bara bra ibland...


Kärlek

Kommentarer
Postat av: Tess

Det är så otroligt svårt att lära sig leva med att känna känslor. Jag fattar inte hur man kan klara det.



Hihi, du är jättesöt.

2008-07-24 @ 02:31:11
Postat av: Anonym

Tänk om de fanns en körskola för oss! Hihi! De vore nåt det!

2008-07-24 @ 06:37:18
Postat av: Malin

Du är allt en härlig tjej du :) Tack för allt!

2008-07-24 @ 10:14:34
Postat av: A

Jag har läst igenom din blogg och måste säga takc, en sådan här sida behövs och du skriver fantstiskt bra!

Jag tar till mig allt som står och får ny energi att kämpa vidar!

TACK

2008-07-24 @ 13:25:38
URL: http://tillbakatilllivet.blogg.se/
Postat av: Lisa Rosén

oj. gud vad skönt att ha hittat till din blogg. ´

känner mig mkt mindre ensam nu.

ja kan inte förstå hur ja ska orka mig igenom allt bara. allt har ju tappat sitt värde..

du var jättefin i håret by the way :)

du ser lycklig ut!

kramar

2008-07-24 @ 21:44:45
Postat av: jennie

Jättebra lista! Jag bad min man skriva ut den för att ha den tillgänglig.



Du är så bra! Fortsätt att skriva, jag läser varenda stavelse!

2008-07-25 @ 15:44:21
Postat av: marie

Jag önskar att jag hade dina kloka tankar och din vilja att må bra. Jag är from några veckor tillbaka fast i bulimin kan man säga, har i tre år haft det jobbigt med maten och växlat i vikt hela tiden, numera tar jag till spya, det är fruktansvärt vad beroende man blir. Tack för bra skrivning

2008-08-11 @ 20:22:45
Postat av: Anonymous

GUUD! Du är UNDERBSAR tack snälla människa. jag är en tjej som är nybliven "kändis" och jag har haft bullimi i snart 6år.. och det blir bara värre och värre och de förstör så sjukt mycket....Just nu är jag mest rädd att expressen eller något annan blaska få nys om min sjukdom så det sprids i media, men inte ens då skulle jag förstå att jag har det...För jag vet att jag har det, men jag förstår det inte...Om du förstår vad jag menar?

En dag hoppas jag att jag vågar gå ut med min sjukdom, kanske när jag blivit frisk och hjälpa andra, så som du gör....

Tack för att du är stark och delar med dig!

2008-09-26 @ 12:49:10

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0