Varsågod. Här är lösningen.
Först och främst vill jag skicka en stor puss till alla läsare som skrivit och tackat och uppmuntrat mig. Det ger mersmak att fortsätta!
Vi har alla tänkt tanken. "Om det bara fanns en enkel medicin. Ett piller mot bulimin." Bara tanken på allt arbete som det innebär att bli frisk får vilken bulimiker som helst att springa till 7-11 eller närmaste pressbyrå. I detta inlägg kommer jag att ge er detta "piller". Denna "magiska lösning" är så löjligt enkel att det tog mig åtta år att knäcka den.
!
Som jag tidigare skrivit, eller ständigt maler om, så handlar bulimi efter ett par år absolut inte bara om en enorm rädsla att gå upp i vikt (även om detta spelar en stor roll!). Hetsätandet har blivit ett sätt att hantera starka känslor. Positiva så väl som negativa känslor dämpas gärna med en gräddtårta eller två. Lösningen på gåtan bulimi är att möta de känslor som man "äter på", på sundare sätt. Eftersom du har hört meningen hundratals gånger och eftersom den går in genom ena örat, och ut genom det andra, så skall jag nu förklara HUR.
Det första vi skall göra är att införskaffa dig en ANTECKNINGSBOK. Den finns några direktiv.
* Den skall inte vara för stor, utan den skall få plats i vår minsta handväska (eller jackficka)
* Den skall ha spiral, (så att det är lätt att komma åt att skriva i den i knepiga situationer).
* Den skall gärna tåla lite tuffa tag, utan att bli ful och sliten. (Tips! Tejpa hörnen, så tål de mer)
* Undvik för mycket "dagbokslook", eftersom den kommer att åka upp både på möten, fester och caféer.
* Viktigast av allt: Den skall tilltala oss och vi skall känna att vi inte skulle tröttna på den i första taget.
Det andra vi skall göra är att skaffa en penna. Det skall vara en bläckpenna, som inte går igenom pappret och som vi tycker är skön att skriva med.
Det tredje vi skall göra är att på något sätt fästa pennan i vår loggbok. (Varför? Jo, för att vi bulimiker tenderar att ha arton järn i elden och sällan har en penna när den verkligen behövs, och för att om detta skall fungera, så måste det alltid finnas en penna till hands.) Pennan skall helst sitta fast, eller, om du inte är lika slarvig som jag, ha en bestämd plats på din loggbok.
Det kan låta löjligt men vi har ju prövat olika sätt utan att bli friskare. Kanske det kan vara värt att lyssna på en som gått före!
Hur kan då en slitstark anteckningsbok och en penna vara nyckeln till att bli frisk från bulimi? Den hjälper oss naturligtvis inte genom att ligga hemma på nattduksbordet, eller genom att användas för inköpslistor och lektionsanteckningar (skaffa en annan bok till sådant om du ofta är i akut "klotterbehov"). Lösningen finns naturligtvis i hur vi använder boken.
Början till ett friskt/friskare liv
Varje dag möts vi av känslor som är för starka och vi stoppar något i munnen. (Läs inlägget "Att hantera bulimi" en gång till innan du läser vidare, för att tillgodose dig vad jag försöker få fram). Det är just i den tiondels sekunden som det tar från det att vi får impulsen till det att chokladbiten ligger på tungan som boken kommer in i bilden. Varje gång vi vill äta eller dricka något som vi egentligen inte "skall" STANNA UPP OCH FISKA UPP LOGGBOKEN. I denna skriver vi ner tre saker.
1. Impulsen vi fick
exempel:
*köpa en påse godis på ICA
*ta en bulle till till kaffet
*ta en clementin från fruktfatet
*ta en (eller en näve) godisbit ur farmors godisskål)
2. Översättningen. Vad är det EGENTLIGEN vi känner?
exempel:
*gammal vana
*behov av att varva ner efter en hektisk dag
*oro inför flygresan
*sömnbrist
*irritation över att mamma är som hon är
TIPS! Undvik att bara skriva "stress" eller "ångest", försök krafsa ner några mer specifika ord. (Exempel: stress över att jag aldrig kommer att hinna till mötet i tid, ångest helt utan anledning, positiv stress över alla roliga aktiviteter som väntar)
3. Den faktiska handlingen. Hur valde vi att hantera problemet? Denna punkt är inte livsnödvändig, utan behövs bara fyllas i om vi har tid.
exempel:
*lät bli clementinen och försökte varva ner ändå
*åt bullen i alla fall och fick inte ångest
*lät bli godispåsen för jag kom på att jag nog inte skulle bli mindre stressad av den
Det svåraste
Det svåraste med denna uppgift är helt enkelt att göra den över huvud taget. I förra inlägget beskrev jag hur vi ofta tänker svart eller vitt och det är just det som kan fälla oss i detta moment. Kanske kommer vi inte längre än att köpa en fin och allt för dyr bok som sedan blir liggande och skapar ångest. Kanske vi är "superduktiga" i början för att sedan tröttna och sluta helt efter en vecka... Kanske blir vi irriterade över att vi skriver så fult och vill riva ut sidan och "börja om". Kanske det blir skittråkigt för att det ändå alltid står samma på varenda sida. "1. Ta en ostmacka 2. Irritation på min pojkvän 3. Tog ostmackan och fick ångest".
Skit samma! Ingenting kan bli rätt eller fel i vår loggbok. Det där glappet på tre veckor spelar ingen roll eftersom detta projekt kommer att ta många år. Många år?! För en bulimiker är det samma sak som att slå oss i huvudet med ett strykjärn. Men vi behöver inte vara oroliga för det kommer bara att ta upp någon minut några gånger per dag.
Så iväg och handla nu, så hörs vi snart igen!
/Sofia
Vi har alla tänkt tanken. "Om det bara fanns en enkel medicin. Ett piller mot bulimin." Bara tanken på allt arbete som det innebär att bli frisk får vilken bulimiker som helst att springa till 7-11 eller närmaste pressbyrå. I detta inlägg kommer jag att ge er detta "piller". Denna "magiska lösning" är så löjligt enkel att det tog mig åtta år att knäcka den.
!Som jag tidigare skrivit, eller ständigt maler om, så handlar bulimi efter ett par år absolut inte bara om en enorm rädsla att gå upp i vikt (även om detta spelar en stor roll!). Hetsätandet har blivit ett sätt att hantera starka känslor. Positiva så väl som negativa känslor dämpas gärna med en gräddtårta eller två. Lösningen på gåtan bulimi är att möta de känslor som man "äter på", på sundare sätt. Eftersom du har hört meningen hundratals gånger och eftersom den går in genom ena örat, och ut genom det andra, så skall jag nu förklara HUR.
Det första vi skall göra är att införskaffa dig en ANTECKNINGSBOK. Den finns några direktiv.
* Den skall inte vara för stor, utan den skall få plats i vår minsta handväska (eller jackficka)
* Den skall ha spiral, (så att det är lätt att komma åt att skriva i den i knepiga situationer).
* Den skall gärna tåla lite tuffa tag, utan att bli ful och sliten. (Tips! Tejpa hörnen, så tål de mer)
* Undvik för mycket "dagbokslook", eftersom den kommer att åka upp både på möten, fester och caféer.
* Viktigast av allt: Den skall tilltala oss och vi skall känna att vi inte skulle tröttna på den i första taget.
Det andra vi skall göra är att skaffa en penna. Det skall vara en bläckpenna, som inte går igenom pappret och som vi tycker är skön att skriva med.
Det tredje vi skall göra är att på något sätt fästa pennan i vår loggbok. (Varför? Jo, för att vi bulimiker tenderar att ha arton järn i elden och sällan har en penna när den verkligen behövs, och för att om detta skall fungera, så måste det alltid finnas en penna till hands.) Pennan skall helst sitta fast, eller, om du inte är lika slarvig som jag, ha en bestämd plats på din loggbok.
Det kan låta löjligt men vi har ju prövat olika sätt utan att bli friskare. Kanske det kan vara värt att lyssna på en som gått före!
Hur kan då en slitstark anteckningsbok och en penna vara nyckeln till att bli frisk från bulimi? Den hjälper oss naturligtvis inte genom att ligga hemma på nattduksbordet, eller genom att användas för inköpslistor och lektionsanteckningar (skaffa en annan bok till sådant om du ofta är i akut "klotterbehov"). Lösningen finns naturligtvis i hur vi använder boken.
Början till ett friskt/friskare liv
Varje dag möts vi av känslor som är för starka och vi stoppar något i munnen. (Läs inlägget "Att hantera bulimi" en gång till innan du läser vidare, för att tillgodose dig vad jag försöker få fram). Det är just i den tiondels sekunden som det tar från det att vi får impulsen till det att chokladbiten ligger på tungan som boken kommer in i bilden. Varje gång vi vill äta eller dricka något som vi egentligen inte "skall" STANNA UPP OCH FISKA UPP LOGGBOKEN. I denna skriver vi ner tre saker.
1. Impulsen vi fick
exempel:
*köpa en påse godis på ICA
*ta en bulle till till kaffet
*ta en clementin från fruktfatet
*ta en (eller en näve) godisbit ur farmors godisskål)
2. Översättningen. Vad är det EGENTLIGEN vi känner?
exempel:
*gammal vana
*behov av att varva ner efter en hektisk dag
*oro inför flygresan
*sömnbrist
*irritation över att mamma är som hon är
TIPS! Undvik att bara skriva "stress" eller "ångest", försök krafsa ner några mer specifika ord. (Exempel: stress över att jag aldrig kommer att hinna till mötet i tid, ångest helt utan anledning, positiv stress över alla roliga aktiviteter som väntar)
3. Den faktiska handlingen. Hur valde vi att hantera problemet? Denna punkt är inte livsnödvändig, utan behövs bara fyllas i om vi har tid.
exempel:
*lät bli clementinen och försökte varva ner ändå
*åt bullen i alla fall och fick inte ångest
*lät bli godispåsen för jag kom på att jag nog inte skulle bli mindre stressad av den
Det svåraste
Det svåraste med denna uppgift är helt enkelt att göra den över huvud taget. I förra inlägget beskrev jag hur vi ofta tänker svart eller vitt och det är just det som kan fälla oss i detta moment. Kanske kommer vi inte längre än att köpa en fin och allt för dyr bok som sedan blir liggande och skapar ångest. Kanske vi är "superduktiga" i början för att sedan tröttna och sluta helt efter en vecka... Kanske blir vi irriterade över att vi skriver så fult och vill riva ut sidan och "börja om". Kanske det blir skittråkigt för att det ändå alltid står samma på varenda sida. "1. Ta en ostmacka 2. Irritation på min pojkvän 3. Tog ostmackan och fick ångest".
Skit samma! Ingenting kan bli rätt eller fel i vår loggbok. Det där glappet på tre veckor spelar ingen roll eftersom detta projekt kommer att ta många år. Många år?! För en bulimiker är det samma sak som att slå oss i huvudet med ett strykjärn. Men vi behöver inte vara oroliga för det kommer bara att ta upp någon minut några gånger per dag.
Så iväg och handla nu, så hörs vi snart igen!
/SofiaKommentarer
Postat av: Katrin
Bra blogg, Sofia, den behövs verkligen! Själv är jag mer lagd åt det anorektiska hållet (äter någorlunda konstruktivt för det mesta numera), men jag känner igen mig i mycket av det du skriver. Det är SVÅRT att acceptera sina känslor och arbeta med dem istället för att bara fly till mat, träning eller svält, men också nödvändigt om man skall kunna få något slags liv över huvud taget. Låt oss hoppas att de som mest behöver det hittar hit.
Kram från Katrin.
Postat av: Anonym
att läsa din blogg är som att läsa min egna dagbok. Du skriver vad jag tänker och jag vet att det är DU som kommer hjälpa mig. Tack för att DU finns.
Postat av: Anonym
att läsa din blogg är som att läsa min egna dagbok. Du skriver vad jag tänker och jag vet att det är DU som kommer hjälpa mig. Tack för att DU finns.
Trackback
