Att hantera bulimi

Jag anser mig idag som frisk från min bulimi. Trots detta så faller jag tillbaka i gamla mönster titt som tätt. När jag skriver "gamla mönster", så betyder inte det nödvändigtvis att jag hetsäter och kräks. Det handlar om att jag "glömmer bort" allt jag vet och har lärt mig och använder mat, dryck och godis som botemedel. Mat och godis är ett utmärkt botemedel mot hunger, törst och sug som härstammar från ett allt för lågt blodsocker. Men att använda det som botemedel mot sorg, rastlöshet, positiv stress, negativ stress, ilska, irritation, förväntansfullhet, rotlöshet och sömnbrist, är precis vad vi skall lära oss av den här bloggen.


image14

Vad som är viktigt att komma ihåg är att det tar lååång tid att bli helt fri från de gamla, invanda mönstren. Jag har själv arbetat aktivt med det i flera år, men falller ändå dit då och då. Men jag ser det inte som misslyckanden. Det är delar av resan. Livet pågår här och nu även om vi har bulimi, och det går att ha ett kanonbra liv medan vi jobbar med vårt tillfrisknande. Den dagen vi kan äta åtta delicatobollar för att vi är uttråkade, kräkas upp dem, se att det kanske inte var så friskt, lära oss något och jobba vidare, så har vi kommit långt. Att lära sig reda ut vad man egentligen känner (för att sedan kunna hantera det med annat än mat) är lättare sagt än gjort. För mig satt det extra långt inne eftersom jag hatar allt som tar tid och kräver focus. Jag vill att allt skall hända nu, helst igår och jag blev väldigt glad när jag insåg att jag kunde fortsätta vara jag och ha ett megahögt tempo även medan jag arbetatde för att bli frisk från min bulimi. Du kan fortsätta: festa, jobba extra, äta onyttig mat,
skämta, ha hundra järn i elden, ta plats, vara spontan och äta godis. Det enda
vi skall ändra på är vårt sätt att tolka och reagera på känslor.


image15 image16image17image18



Trötthet, ångest och stress är tre exempel på känslor som vi alltid brukar "äta upp". Det kan handla om att hetsäta och kräkas/hetsträna/laxera, men det kan också handla om att ta ett tuggummi, en ask läkerol, en kopp te, en enda godisbit eller en frukt.



Det är inte vad vi stoppar i oss som är problemet, utan det är varför vi gör det som utgör grundstenen för sjukdomen bulimi! Efterhand som vi arbetar med vårt tillfrisknande, så kommer vi även att lära oss att "fläta upp" dessa komplexa begrepp. Om man skall kunna välja en annan lösning än en godispåse för att man har "ångest", så behöver man veta om ångesten beror på något specifikt.

Exempel: Jag bråkar med min pojkvän och känner mig illa behandlad. Ett par timmar senare blir vi sams, men utan att riktigt prata om vad som hände. På kvällen får jag akut "myskväll-sug" (=godis). I det läget är det viktigt att kunna se att det ligger undanträngda känslor och trycker. Efter att vi rett ut känslorna så kan jag ta ställning till om jag fortfarande är väldigt sugen på att ha "myskväll" (=äta godis), eller om jag kanske klarar mig med en varm kram.

Som sagt. Detta tar tid och jag kommer att ge dig massor av konkreta exempel
allt eftersom. En dag i taget!

Kärlek


Kommentarer
Postat av: Fia

Hej Sofia och tack för att du gör en blogg om bulimi!
Jag har erfarenhet av bulimiskt ätstörningsbeteende men har egentligen aldrig funderar mycket över att hetsätning beror på att man inte kan hantera alla känslor man har; att man äter för att slippa hantera känslor som är svåråtkomliga (=undanträngda).
Någonstans har jag väl alltid vetat om att det är så, men känslan av ångest tog alltid över och dominerade alla andra känslor.

Det är oerhört starkt att ta sig ur en ätstörning.
Cred till oss och alla andra som kämpar på ett eller annat sätt!

Jag tänker fortsätta att läsa din blogg!

2008-02-20 @ 10:24:14
Postat av: Jossan

Oj vilket bra inlägg. Sitter här hemma och har precis hetsätit, med en känsla av att jag borde kunna lära mig något av det. Blir bara så trött på mig själv - att man alltid lovar sig att sluta och aldrig mer bete sig på det sättet, men att ändå ramla dit.
Det blir som en ond cirkel: hetäta en dag - hetsäta nästa.
Jag ska fortsätta läsa din blogg, för jag kännar att jag bara genom att ha läst ditt inlägg har fått massor av energi.
Kram

2008-04-17 @ 21:12:00
Postat av: Me

jag beundrar hur du har tagit dig ur den här bulimiröran.. Jag kämpar som en idiot, men verkar inte komma någon vart ändå :( Eller så känns det som nu! Oc h jag förstår verkligen vad du menar när du säger "det verkar som att jag glömmer allt" .. det är precis det som händer när fallen kommer. Usch. är inne på en dålig period om du vet vad jag menar?
Kram!

2008-04-29 @ 07:43:23
URL: http://minbulimia.blogspot.com/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0