Påminnelse
Alla som har bulimi är inte likadana, även om det kan låta så när jag skriver mina inlägg. Anledningen till att det ibland låter så är att jag av erfarenhet vet att vissa drag är särskilt vanliga och typiska för oss som utvecklar bulimi.
Om det är sjukdomen som formar oss att tänka på ett visst sätt om det är en viss typ av människor som utvecklar bulimi kan inte jag svara på, men jag har valt at tro på det senare alternativet. Jag hoppas inte jag får någon professor efter mig nu, men detta svart-eller-vitt-tänkandet är något jag nästan alltid stöter på hos tjejer (och killar) med bulimi.
Jag kan bara förklara det som en oförmåga att låta livet vara ?lagom?. Vi vill inte vara lagom, vi vill vara bäst! Det räcker sällan för oss att ligga innanför ramen för vad som anses vara en hälsosam vikt, vi vill ligga i NEDERKANT (eller strax under). Att träna en gång i veckan eller två ger oss bara dåligt samvete över att vi inte tränar tre eller fyra gånger istället (och då kan det ju lika gärna va!). Att äta en glass på stan en varm sommardag (med gott samvete) kommer inte på fråga! Glass är onödigt gift och sådant man bara äter hemma bakom stängda gardiner. Och då äter man INTE bara EN? När spelade vi TP eller Monopol senast? Var vi megataggade i början för att tröttna och kanske ge upp så fort vi insåg att vi inte skulle vinna?
Detta är något jag tjatar om, men det är en viktig aspekt. Vi kommer aldrig att bli friska så länge vi inte vågar förstå att ?frisk? innebär just? LAGOM. Lagom mycket fett på kroppen, lagom många springrundor och choklad lagom ofta och i lagom mängd.
Det bästa är att ganska lätt fixat? Det räcker nämligen att vi blir MEDVETNA om att vi fungerar på detta sätt, vi behöver nödvändigtvis inte ändra på oss, och absolut inte just nu.
Ex. Du har inte tränat på två månader och har massor av ångest över det (denna ångest dämpas som vanligt genom att hetsäta). Du behöver i det här läget inte ta tag i dig själv och börja träna, men genom att bli medveten om att du tänker svart-eller-vitt (träna massor eller inget alla), så kan du bespara dig själv en massa ångest. Kanske du lär dig att njuta av att träna en gång varannan vecka och ser att det är mycket bättre än ingenting, eller så kanske du lär dig tänka att ok. Jag är en person som har väldigt svårt att komma iväg till gymmet och då är det väl så och jag tänker inte slå på mig själv med piska för det.
Kram
Hej hej!
Jag tror faktiskt att det svart-vita tänkandet även gäller anorektiker/ätsörda i största allmänhet.
Själv har jag inte bulumi och har aldrig haft, men ätstörningar i olika grader har jag haft i över halva mitt liv och svart-vitt tänkande absolut!
Håller verkligen med om det där med svart-vitt tänkande. Jag har haft bulimi i ca 5 år nu (från början hade jag anorexia) och mitt största problem är just det här med det svart-vita tänkandet. Jag har kommit långt på vägen mot att bli frisk men hela tiden
sätter det där tänket käppar i hjulen för mig. Jag kommer ständigt på mig själv med att varje gång jag ätit onyttigt eller tränat för lite tänka ut nya dieter hit och träningsprogram dit. Jag har gått upp ca 10 kg nu pga min hetsätning vilket ytterligare försvårar. Det blir till en ond cirkel.
Min pojkvän säger att han gillar mina kurvor och att jag var för smal förut. Tar jag detta som en komplimang? Nej, för vad är meningen med att vara "normal" man vill ju vara smal. Försöker påminna mig själv om varje dag att riktigt nöjd kommer man aldrig att bli så det är lika bra att inte tänka på vikt och sånt skit. Ändå tänker jag på det. Ständigt.
