Om att tappa motivationen
Bra! Då är du ju precis en av dem som jag vänder mig till! Du är på pricken lik mig själv i ditt beteende.
Allting har alltid varit svart eller vitt i mitt huvud och antingen så har jag levt på nyttiga proteiner, sunda oljor, långsamma kolhydrater och tränat som en tok, eller så har jag suttit hemma i min soffa med gardinerna fördragna och grinat, ätit, spytt och tänkt att det inte finns någon lösning på mina problem.
Jag tänker fortfarande ofta i svart eller vitt, men idag är jag mer medveten om det, och kan därmed ha lite distans till det hela. Till exempel så älskar jag att planera inför mitt bröllop (som INTE är på gång!! :-) så fort allt fungerar som det skall mellan mig och J, men så fort vi bråkar eller är oense om minsta lilla så; Nej. Det kommer aaaaaaaldrig att funka. Lika bra att jag gör slut. Att gifta sig eller göra slut, alltså, ingenting där emellan. Hahaha. Som jag tidigare skrivit så är insikten om vad frisk faktiskt betyder nästan lika stor som att faktiskt bli det. Jag accepterar mina tankar idag och har tålamod med att jag varannan dag tycker att jag ser ut som en griskulting färdig att serveras helstekt, för att nästa dag se mig i spegeln och tycka att jag är världens sexigaste pingla. Sällan något mellanting. Jag accepterar mitt sätt att vara (mig själv) idag, utan att äta på känslorna, villket är en del i att bli frisk. Vi kommer antagligen alltid att fungera på det här sättet, så är det bara. Det kommer att ge oss en del problem i livet men det kommer också att bjuda oss på många äventyr och vi kommer att vinna i längden. Allså. Det är inte vår personlighet vi skall ändra på, utan vårt sätt att se på vår personlighet och vårt sätt att behandla starka känslor.
Att du kanske tappat sugen nu är bara ett bevis på att du är på rätt väg, hur kontigt det än låter. Vägen ser ut såhär och den är rätt lång. Men vi har ju hela livet på oss, eller hur ;-)
Fröt är sått och resan påbörjad och det finns ingen återvändo.
!Känns allt hopplöst? Jag har skapat en speciell mailadress för att kunna ha personlig mailkontakt med mina läsare. Jag kommer att läsa alla brev och svara efter bästa förmåga. Adressen är [email protected] och den är alltså till endast för er som HAR bulimi eller har någon närstående som lider och är i behov av hjälp. Är du bara nyfiken och vill veta mer om sjukdomen så rekommenderar jag Riksföreningen anorexi- och bulimi-kontakt. Om du har ris eller ros till bloggen så skriv det istället som en kommentar till aktuellt inlägg.
Kram, Sofia
Det är nästan skrämmande hur du talar direkt till mig. Jag har nämligen läst din blogg intensivt och även kommit igång med en egen, men nu varit borta från det hela en vecka och liksom tyckt att allt börjat bli bra, tills jag fick ett återfall igår kväll...Det är bara så fruktansvärt jobbigt att hela tiden tänka på sin sjukdom och sin situation, tar mkt tid och energi och det får en att känna
som att man ÄR sin sjukdom..men men nu är det nya tag med blogg, block och tuggande! (håller på att läsa gisela van der sters "mattillåtet" och är just nu på steg 1: att tugga maten. Kan rekommendera boken!!)
Haha jag ler faktiskt åt hur lika vi är. Säkerligen enormt olika på en massa plan, men samtidigt ett tankesätt+beteende som bara är så likt. :-) Och det stöttar mig väldigt mycket att veta att du klarat det. Att det går. "Trots" toppar och dalar och högtider och firanden och fan och hans moster.
Tack förresten, för att du svarade på mitt mail, fick mig att inse att mitt ex inte är så dum trots allt, och för att du inspirerade mig till att själv börja blogga om min kamp.
Stora kramar från soliga sthlm. Du rockar! :-)
