bulimifri

2008. Det är inte lätt att älska sig själv för den man är, alla gånger! Hela våra liv har vi värderat oss utifrån det vi presterar, gör, ser ut att vara och på grund av vår sociala kompetens. Att lyckas har varit att vara duktig och att duga har handlat om att vara snygg (och smal!)



En sak som jag äntligen börjar lära mig (men gud så svårt det är) är mitt s.k. människovärde. Det låter ju fint. Alla människor är lika mycket värda. Det tycker ju vi också, och lägger ett par kronor i burken på ICA som det står rädda barnen på. Men stopp! Vad är det egentligen det betyder? Blanda inte ihop det med mänskliga rättigheter (som ju självklart också är viktiga).


Människovärde handlar om rätten att få vara precis den man är och bli älskad, respekterad och accepterad precis så. Människovärdet är något man föds med och det påverkas inte av bra betyg eller en känsla för trender.
Jag kommer alltid att sträva framåt och försöka nå nya mål när det gäller både vårgarderoben och mitt utseende. Det som är så enormt skönt är att det (som vanligt) inte motsäger sig varandra. Det handlar om att inte värdera sig själv utifrån dessa aspekter, utan se dem som en krydda i tillvaron, grädden på moset! Jag kommer aldrig att sluta läsa Klick eller googla på Britney. Jag älskar att göra mig snygg och jag kommer alltid (?) att vara mån om mitt utseende. Men bortom detta, har jag äntligen lärt mig att det finns en plattform, mitt människovärde.

Vi vet ju alla hur världen ser ut idag, och att kräva att alla andra plötsligt skall börja älska en för den man är väl kanske att klämma väl hårt? Vi kan heller inte kräva av oss själva att helt plötsligt sluta värdera oss själva efter sådant som alltid varit självklart för oss;
hur smala vi är, hur bra betyg vi har, vilken utbildning vi har, hur socialt kompetenta vi är och hur bra vi är på att passa in i olika grupper och sammanhang, hur stolta våra föräldrar är över oss, hur bra vi är på att inte kläcka ur oss töntiga kommentarer, hur bra vi är på att förutse höstens modefärger, hur ofta vi tränar, vilken typ av träning man tränar, om vi har rätt träningsskor till rätt sorts träningspass, vilka politiska partier vi röstar på, hur allmänbildade vi är och om vi är snälla och omtänksamma medmänniskor. Att bli medveten om att det finns något helt annat att värdera är en bra början, även om det tar lång tid för en sådan pollett att trilla ner. DET ÄNDA SOM PÅVERKAR MÄNNISKOVÄRDET ÄR FAKTUM ATT DU EN GÅNG FÖDDES, och när vi vågar älska oss själva fullt ut helt enkelt för att vi är värda att älskas, så är det mycket roligare att gå till gymmet. Jag lovar! Faktum är att en förutsättning för att man skall kunna ta sig ur en ätstörning är att man innerst inne tycker att man förtjänar att bli frisk. (Smisk har vi ju redan testat i många år, och det funkar ju bara i max tre månader, och då pratar vi en lång period)

Vad man kan göra för att skynda på denna process är att plocka fram (eller maila mamma eller pappa efter ett) ett foto av sig själv som barn. Titta på den lilla snorvalpen och försök förstå att den förtjänar att älskas bara för att den existerar. Snorvalpen är du!