bulimifri

Suget att hetsäta är som en osynlig handbojja. Förnuftet och all intelligens skriker att det är fel och sjukt men reptilhjärnan lyssnar inte. Man känner lite dräggel i gommen och känner kicken i kroppen av vetskapen om att snart, snart är det Du och jag, min älsklingsefterrätt tillsammans i mörkret. Inget kan stoppa oss när vi genomför vår förbjudna ritual!



Suget kan vara så starkt att man ljuger för de man älskar, plockar upp mat ur soporna. Hur många gånger har vi inte hällt diskmedel över godiset för att rädda oss själva, för att senare skölja av det och äta det i alla fall? Bulimi kan få den mest smarta och snälla människa att begå de mest vidriga brott för att få sitt begär tillfredställt. Dessa lögner, stölder och störda handlingar bidrar till ännu mer ångest som dämpas med ...Just det?




När jag var som mest aktiv i bulimi så var jag övertygad om att jag var en dålig människa. Att ljuga för de man älskar (och alla andra) är det enda sättet att skydda sin ensamma hemlighet. Jag är ingen dålig människa. Möjligen en smula omoralisk när det kommer till vissa saker, men va fasen. Det kan jag leva med?


bulimi är en enormt ensam sjukdom!


Som jag skrivit tidigare, så måste man inte berätta allt för alla, men det är viktigt att våga vara medveten om att man ljuger och se varför. Man behöver bena ut sitt trassliga inre och kartlägga sina små grå. Det är okej att ljuga för andra i detta läget. Vi har bestämt oss för att bli friska en gång för alla och alla har inte den kraft som krävs för att ?komma ut ur garderoben?. Men. Det är inte okej att ljuga för sig själv! Fortsätter vi med det, så blir vi aldrig friska. Gilla läget. Exakt så här jävla illa är det ställt med oss. Men. Bollen är i rullning nu, och en dag så kommer det plötsligt gått ett år utan hetsätande. En dag kommer vi bara insé att saker har hänt med oss som vi inte riktigt kan förklara. Jag vet. För det har hänt mig.



                                                                                                   


                                                                     


Jag var längst ner på botten. Jag försökte ta mitt liv, eftersom jag kände att det inte fanns NÅGON annan utväg. Jag hade kämpat mot min bulimi i ÅRATAL och insett att jag var instängd. Jag hade prövat allt, och ingenting hjälpte. Jag var instängd i ett låst rum med en giftig orm och det var lika bra att göra slut på eländet.

Det har gått ytterligare fem år nu, och jag anser mig idag vara frisk (även om jag också fallae dit ibland!!!).



Här är min checklista över vad milstolpar i mitt tillfrisknande:

OA (overeaters anonomous) Samma upplägg som AA, fast för människor som har ätstörningar. Hitta närmaste möte här.

Läs. Ta lånekortet och gå till biblioteket. Låna ALLT  som heter något med bulimi, bulimia nervosa, hetsätningssyndrom, BED eller ätsörningar. Gå hem och läs, läs, läs. Lär känna din sjukdom. Det är skitjobbigt att stå i kassan på bibblan med en icakasse med ätstörda böcker. Men. Sådant är livet. Det är viktigare att vi blir friska än att vi håller stilen på bibblan.

Vård. Bråka, krångla, gråt, skrik och skäll. Vi lider av en dödlig sjukdom och vi MÅSTE ha vård. Ge inte upp! Kämpa mot byråkratin. Jag har vunnit två gånger ☺ Klicka här för att hitta kontaktuppgifter till närmaste vårdenhet.

Skriv! Köp ett block och en penna och skriv, skriv, skriv! Det behöver (och SKALL) inte vara snyggt. Det skall vara lika fult som våra förvirrade hjärnor. Skriv skriv skriv och lär känna dina sjuka tankar.

Berätta. Prata om din sjukdom, så fort du kommit dit att du klarar det. Berätta SANNINGEN hur många lögner du än trasslat in dig i tidigare. Säg inte att du är frisk, säg att du kommit in i tillfriskningsprocessen. Ta lite i taget, du behöver inte frälsa världen ännu (Det är min uppgift :-P ).  Jag finns alltid på mailen om det inte finns någon annan som vill lyssna! [email protected]

Träna på att vara mätt! Viktigt steg? Och svårt eftersom många bulimiker förknippar mättnad med viktuppgång. I mitt fall (och jag TROR INTE att jag är ensam) så är det tvärt om. Det låter så pretto så jag skäms, men det är sant. Den som först lär känna mättnad och blir vän med den (den naturliga mättnaden som uppstår när man ätit TILLRÄCKLIGT, men inte för mycket) är ofta den som kommer ur skiten snabbast.

Eftersom jag vet hur ångestladdat mättnad kan vara så skall jag ge ett praktiskt exempel:
När jag hetsåt som mest (och kräktes som mest) så var jag nästan alltid hungrig. Blodsockret var alltid på zombie-nivå och jag vägde åtta kilo mer än vad jag väger idag. Idag äter jag mig mätt tre gånger om dagen och väger åtta kilo mindre. Jag är inte så bra i matte, men det funkar i alla fall.

Ha en underbar vecka i solen!

Kram