bulimifri

Om någon vill beställa boken bulimibibeln så görs det HÄR: www.sofiajensfelt.se



JUL....

Mysigt och med god mat eller ångestfyllt och fullt av illa dolda ätstörningar?
Så många jular jag ägnat åt att koncentrera mig och räkna och planera hur och vad jag skall kräkas upp. Detta tar fruktansvärt mycket energi och ansträngningarna brukar göra att vi klarar oss ungefär till Kalle Anka. Sen tar kraften slut och det begränsade antalet praliner ur alladinasken överskrids. Rejält. Och så är allt ”för sent” och karusellen är igång. Denna jul tänkte jag bidra med en liten plan för alla oss som lider av bulimi och våndas inför julmaten.
Detta är en liten parentes och mitt sätt att säga ”God jul”.

Börja morgonen med tio minuters meditation.
Stäng av mobilen, slå ihop datorn och tänd ett ljus. Om huset är fullt av släktingar så försök smita ifrån eller lås in dig på toaletten. Du kan ju alltid sätta igång duschen om igen vill acceptera att du vill vara ifred.
Sätt dig bekvämt tillrätta och slut ögonen. Att meditera är ingenting man behöver träna på. Det går inte att göra ”rätt” eller ”fel”. Sitt bara och umgås med dig själv i tio minuter. Tala om för dig själv (pratande, viskande eller i tanken) att den här Julaftonen kommer at bli olika alla andra de senaste åren. Idag tänker du inte lämna dig i sticket utan finnas där för dig hela tiden. Lova att du skall ta hand om ditt lättstressade alterego som du skulle ta hand om alla nära vänner när det behövde det. Du kommer att ta henne undan när hon känner att hon behöver en pause och fråga henne vänligt men bestämt varför hon vill ha en gräddnougat från det undre lagret.
Om tankarna flyr iväg till måsten och borden, slå vänligt bort dem. Fånga och håll fast vid de tankar som är positiva och låt de negativa passera. Om tankarna flyr iväg till måsten och borden, slå vänligt bort dem.
Matplan
Gör upp en matplan över ungefär vad, ungefär hur mycket och ungefär när du skall äta. Inget detaljerat, utan bara en ”grundmall”. På julafton skall man inte banta eller sträva efter att äta färre kalorier än vad man gör av med. Om det är ditt mål, så behöver du inte läsa mer. Denna matplan är inte till för att vi skall äta minimalt med mat. Den är till för at låta oss fira jul på samma premisser som våra friska släktingar och vänner. Däremot så är det ett tips att undvika socker. Särskilt på förmiddagen. Inte heller detta för att hålla ner kaloriintaget, utan för att många av oss har känslig hjärnkemi, som lätt rubbas och stressas av snabba kolhydrater.
Ta hjälp av någon
Om du kommit så långt i ditt tillfrisknande att du pratat med någon, så använd denna person. Förklara att du bestämt dig för att fira jul utan att äta dig till ångest och utan att kräkas. Berätta att du gjort en matplan och att du bara vill at de skall veta om det. För alla er som inte har någon att prata med, gäller det att inte tycka synd om oss själva över det. Då får vi vara vår egen vän och hålla koll på oss själva åt oss. Det handlar alltså inte om att säga ”Nu får du inte ta en enda bit till”, utan snarare ”skulle jag verkligen må bra av en bit till? Vad skulle det få för konsekvenser?”



Godjul!!!!!

För en person som dras till extremiteter, kan det friska och ”normala” upplevas som tråkigt. Att vara frisk känns under de perioder man mår lite sämre mentalt, som en slags gråzon. Då är det bra att lägga på minnet att denna ”gråzon” är ett naturligt tillstånd som alla människor upplever ibland. Dagar då allt känns rätt meningslöst. Vi som lider av bulimi längtar tillbaka till hetsätandets dramatik.



Eftersom vi är sådana känslomänniskor, har vi hellre ångest än att inte känna någonting alls. I min bok kommer jag att ta upp fördelarna med att vara en känslomänniska. Vi går igenom livet med starkare upplevelser. Vi blir mer berörda och vi njuter mer av det som är fantastiskt. Precis som med allt annat för denna känslomässiga sida med sig en del trubbel. Vi är ”dåliga” på att ha tråkigt. Eller. Att bara vara. Men man kan lära sig att bara vara, och därmed minska risken för återfall i bulimi, samt underlätta tillfrisknandet.
 Det handlar om att känna efter, prata med sig själv i skrift, tanke eller tal. Låt ditt förnuft tala prata med ditt splittrade inre (ooooj oj oj så flummigt det låter…)


Inom oss finns det en frisk och förnuftig person. En som vet vad som är bäst för oss och som vill ge oss det. Denna person finns inom oss alla! Vissa kallar det intuition, andra kallar det för själ, andra kallar det för förnuft. Några menar på att det är en bit av universum, andra kallar det inre lugn och vissa säger ”högre makt”. Jag har valt att kalla det för ”Gud”. Jag är inte döpt, konfirmerad och jag kallar mig inte kristen. Men. Jag vet att det finns en visdom inom mig, som jag har bett om hjälp och som har förstärkts sakta men säkert genom mina år av kamp mot bulimin. Varje kväll så skriver jag ner vad jag har gjort bra, tackar för det jag har och ber min inre Gud om hjälp inför morgondagen.

Exempel:
Jag är värdefull trots att jag snattade den där tröjan idag och inte har dåligt samvete över det. Jag vill ha dåligt samvete och jag önskar att jag slutade snatta. Gode gud (eller vad man nu tror på) hjälp mig att bli en ärligare människa och hjälp mig att finna ro, så att jag slutar söka kickar genom att snatta.

Eller:
Det är otroligt mycket nu. Skolan, relationerna, sjukdomen och familjen. Det känns som om jag inte orkar mer. Jag vill bara hetsäta och somna in. Gode gud (eller vad man nu tror på): Hjälp mig att bara ta en enda minut i taget och hjälp mig att förstå att detta bara är en känsla och inte en sanning. Hjälp mig att sova gott och vakna imorgon och känna mig full av energi.

Eller:
Jag var modig, sund och mogen när jag behöll middagen idag, även om jag kände mig väldigt mätt. Tack för att jag vågade behålla den och hjälp mig att hitta samma kraft och mod imorgon på festen.

Detta koncept kallas bra-tack-hjälp och har utformats av Mia Thörnblom. Om du vill läsa mer om den (och skynda på ditt tillfrisknande) så köp (och LÄS) hennes bok ”självkänsla nu”

Jag skriver ju inte så ofta numer (som ni ser :-D). Jag finns dock alltid på mailen [email protected]. Alla är välkomna att skriva och jag tycker INTE att det är jobbigt att människor vräker sin ångest över mig.  Det är självvalt och jag säger ifrån den dagen det blir för mycket. (Många brev börjar med ”Du har säkert inte tid” eller ”jag förstår om du inte har lust” etc.)

Övrigt. Bulimibibeln har nu ratats av de flesta förlag. Endast ”Forum” har inte svarat ännu. Om även de tackar nej, så får jag ta saken i egna händer. Då kommer jag att behöva er hjälp, men det återkommer jag med i så fall ☺

KÄRLEK

Ps. Jag skriver igen innan jul, om hur vi kan minimera ångesten och julgodiset och julmat-ångest i år. Ds.