bulimifri

Hej min godingar. Som jag har tjatat mycket om i den här bloggen, så är det väldigt viktigt att prioritera sig själv och sitt tillfrisknande och man behöver lära sig att inte ta på sig för mycket. Därför skall jag göra en vårstädning i min agenda. Jag skall rensa bort allt som inte är viktigt för min egen överlevnad. Typ.

MIN PRIORITERINGSLISTA

På första plats kommer (som alltid) mitt tillfrisknande och min egen mentala och fysiska hälsa. Jag kommer att fortsätta att varje dag ifrågasätta varje impuls jag får att stoppa något i munnen. Är detta ångest, trötthet, irritation eller ledsenhet? Jag kommer att fortsätta äta tårta till kaffet och om ångesten tittar fram för det så skall jag vänligen men bestämt att be den lämna mig ifred. Jag kommer fortsätta att träna några gånger i veckan men inte ge mig själv skäll om det inte blir av.

På andra plats kommer skolan. Jag har prioriterat bort den alldeles för mycket och detta har gett mig ångest och en känsla av att jag ligger efter. Jag har alltid velat bli designer och det kommer jag inte bli genom att placera min designutbildning längst ner på min lista hela tiden. Jag kommer att gå på varenda lektion och vara i skolan nio till fem måndag till fredag.

På tredje plats kommer min relation till min J. Den är i och för sig viktigast i mitt liv, men den är så pass stabil att den inte måste daltas med. Jag kommer att ägna honom alla mina helger, från klockan fem på fredagen till sent på söndagen. Dels för att han är värd det och dels för att jag mår så bra av att vara med honom. Jag kommer att lägga alla måsten i en låda och försöka ägna mig åt mig och min relation på helgerna.

På fjärde plats kommer relationerna till alla mina (få) vänner, som finns kvar på listan efter att jag rensade ut allt ytligt skräp och sa till mig själv att många kompisar är rolig, men det är inte viktigt. Jag kommer att rensa så mycket i mitt enormt späckade schema så jag äntligen får tid att spontanträffa de människor som jag älskar!

På delad sistaplats kommer allt annat, däribland bloggandet. Tyvärr. Jag kommer därför göra ett uppehåll i bloggandet, åtminstone fram till sommaren. Jag kommer att skriva en sammanställning över vad jag anser viktigt eller nödvändigt för att man skall lyckas bli frisk från bulimi, på 26 punkter. Denna lista önskar jag att samtliga som har intresse av att bli friska, skriver ut och placerar den någonstans där det syns.







1. Acceptera att vi lider av en svår sjukdom, och att det kommer att ta flera år att bi friska. För att underlätta detta kn man säga det högt för sig själv eller för en annan människa som man litar på eller skriva ner det i blocket. (eller posta det till [email protected]). Jag har bulimi! Fatta att det är sant, så är första steget taget.

2. Bestämma oss för att vi vill bli friska (eller åtminstone önskar att vi ville!) Fundera ut och skriv ner varför vi vill bli friska..

3. Förstå att frisk inte är samma sak som våra sk. bra perioder. Perioder med massor av träning, och extremt sund mat är bara en annan sida av bulimin...

4. Kom fram till (och skriva ner!) exakt vad ordet frisk innebär för just dig. Om det är att vara smal och inte kräkas, så måste du nog tvara beredd at tänka igen...

5. Förstå att magrutor på en kvinnokropp är förenat med hälsofara. En kvinna skall bestå av mellan 20 och 30 % fett, och då är det i stort sett omöjligt att se konturerna av några magmuskler.

6. Visste du föresten att livet blir mycket roligare om tycker om sig själv? (och då menar jag inte å ner fem kilo)

7. Förstå att kroppsideal är något som växlar och påverkas av pengar, ekonomi och trender. Ingen ser ut så och man kan kämpa mot det luftspöket tills man dör (även bokstavligt) om man har lust.

8. Var inte rädd att pröva antideppresiv medicin! För väldigt, väldig väldigt många (mig själv inkluderat) så blir det en hjälp att ta de första stegen ut ur sjukdomen. (Fråga efter Floutetin rathiopharm, som inte orsakar viktuppgång) Medicinen är inte för alltid.


9. Skaffa ett block där vi skriver ner våra känslor. Försök att översätta åtminstone var tionde ät-impuls till någon specifik känsla. (Vaniga känslor att äta på är; trötthet, känslan av otillräcklighet, törst, sorg/ledsenhet, ilska, irritation och ensamhet)

10. Räkna ut vårt BMI. (http://www.halsomalet.se/bmi.asp) Om detta ligger inom ramen för vad som anses normalt 19-25, så måste vi förstå att vår övervikt är mental. Om vi inte förstår det, eller vill tro på det, så måste vi ändra på det. Anstränga oss!

11. Om BMI ligger över det normala (över 25) så måste vi acceptera att så är fallet och att vikten kommer att gå ner i takt med att vi blir friska, men det kommer inte att ske på några månader, utan det kommer att ske om vi prioriterar vårt tillfrisknande. (Inget annat har ju hjälpt, så det kanske är värt ett försök!)

12. Ställ en våg på skrivbordet. I ena skålen lägger vi ett liv utan bulimi, och i en andra lägger vi den där kroppen som vi önskar oss så innerligt. Fundera över vilken som väger tyngst. Ljug inte för oss själva, men om kroppen känns viktigare, så måste detta omvärderas innan vi fortsätter.

13. Träna på att tycka om oss själva som vi är! Läs normalochfin av Caroline Eriksson och fatta att dagens skönhetsideal är ett jävla fucking kvinnoförtryck! Skriv på speglar att vi duger och visa magen på gymmet (den PUTIGA magen, alltså, INTE vänta tills den är platt)

14. Träna på att SLÄPPA kontrollen, istället för tvärt om. (Att släppa kontrollen handlar inte om att äta hejdlöst med godis, utan att ta en dag i taget och analysera varenda liten impuls att hetsäta.)

15. Träna på att ha tråkigt och att göra ingenting, utan att hetsäta för att det är så hemskt.

16. Träna på att lära sig att ingenting är bara antingen eller. Det finns alltid ett mellanting, och man måste inte vara världsmästare på att vara frisk.

17. Läs om sjukdomen. Köp/låna/ladda ner böcker, dokumentärer och rapporter. På detta sätt lär vi känna vår sjukdom. Detta är ett viktigt steg.

18. Söka professionell vård, och bråka om vi nekas det.

19. Kontakta Overeaters Anonomous OA, (anonyma överätare), ett anonymt sällskap som stöttar varandra i tillfrisknandet. Där kommer några av er säkert att träffa mig också ☺

20. Tugga all mat (vare sig vi tänkt behålla den eller kräkas upp den) länge. Tugga den tills den har konsistensen av potatismos. Detta är för att påskynda processen av att återfå mättnadskänslan som för de allra flesta bulimiker är helt fucked upp. Inom ett halvår efter att vi tuggat allt noga så kommer vi plötsligt en dag känna den riktiga, organiska mättnaden. Den där som talar om att vi faktiskt inte har lust att ta den sista biten på tallriken. (Inte den där mekaniska; fy, nej, propp-korv-ångest-mätt-full.)

21. Börja äta mat. Vanlig mat och riktiga portioner. Våga vara mätta. Vågar man inte bli mätt så försvåras arbetet mot tillfrisknandet.

22. Äta oss mätta minst tre gånger om dagen. (Detta måste ske gradvis eftersom vi inte riktigt vet vad riktig mättnad innebär). Låt det komma naturligt, men börja med att äta tre mål mat per dag.

23. Eventuellt skippa godis. Jag skriver eventuellt för att just detta steg är enormt individuellt och triggar igång vissa så de springer till godisaffären. Jag, personligen klarar tyvärr inte av att hantera godis, utan jag har fått acceptera att det bara ställer till det för mig i form av blodsocker-berg-och-dal och ångest. Någon gång i framtiden? Absolut! Förhoppningsvis... Äter dock efterrätter om det bjuds!

24. Skrivit en lista på tio saker som jag älskar med min kropp (Skriv tio saker som du inte hatar, om du inte lyckas)
Placerat listan där den ofta syns. I kalendern, eller i en ram på ditt nattduksbord.

25. Sätt upp bilder på kvinnor som du anser vackra, och som inte är smala (personligen är jag tokig i Marilyn Monroe, och min vackra kompis Maja!)

26. Läs bloggen www.bulimifri.blogg.se rån början.



KOM IHÅG:
1. Bulimi är inte ett tecken på dumhet eller brist på karaktär.
2. Bulimi är en sjukdom.
3. Alla kan bli friska från bulimi.


Jag finns alltid på [email protected], om någon behöver skriva av sig.