bulimifri

Jag befinner mig just nu på möbelmässan i Stockholm där jag ställer ut ett badrumsskåp. Jag sover i nya hem varje natt och jag kommer inte särskilt bra överens med de jag arbetar tillsammans med på mässan. En smått kaotisk tillvaro med ett tempo högre än flytande lava. Jag vill så mycket! Jag vill nå ut med min design, jag vill hålla huvudet kallt i strömmen av kritik som haglar mot mig och det jag håller på med. (Människor reagerar ofta med kritik när de skräms av drivna människor). Jag vill se presentabel ut och jag vill vara i balans och närvarande när jag efter tio timmar på mässan kommer hem till mina underbara släktingar.

Mässan dignar av gratisgodis, lunchen är knapp och i skafferierna finns arton sorters choklad. Jag tycker lite synd om mig själv som behöver "utsättas" för denna hysteri och lugnar mina nerver med en geisha till, som jag egentligen inte är ett dugg sugen på. Det är helt enkelt en van reflex att stoppa något i munnen när jag är stressad och nu är tempot så högt att jag inte ger mig tid att ifrågasätta den där jävla geishan.

Att i detta läge inte ge oss själva tid till detta är att göra oss själva en björntjänst, eftersom det är just då vi behöver det som allra bäst.