bulimifri

För en person som dras till extremiteter, kan det friska och ”normala” upplevas som tråkigt. Att vara frisk känns under de perioder man mår lite sämre mentalt, som en slags gråzon. Då är det bra att lägga på minnet att denna ”gråzon” är ett naturligt tillstånd som alla människor upplever ibland. Dagar då allt känns rätt meningslöst. Vi som lider av bulimi längtar tillbaka till hetsätandets dramatik.



Eftersom vi är sådana känslomänniskor, har vi hellre ångest än att inte känna någonting alls. I min bok kommer jag att ta upp fördelarna med att vara en känslomänniska. Vi går igenom livet med starkare upplevelser. Vi blir mer berörda och vi njuter mer av det som är fantastiskt. Precis som med allt annat för denna känslomässiga sida med sig en del trubbel. Vi är ”dåliga” på att ha tråkigt. Eller. Att bara vara. Men man kan lära sig att bara vara, och därmed minska risken för återfall i bulimi, samt underlätta tillfrisknandet.
 Det handlar om att känna efter, prata med sig själv i skrift, tanke eller tal. Låt ditt förnuft tala prata med ditt splittrade inre (ooooj oj oj så flummigt det låter…)


Inom oss finns det en frisk och förnuftig person. En som vet vad som är bäst för oss och som vill ge oss det. Denna person finns inom oss alla! Vissa kallar det intuition, andra kallar det för själ, andra kallar det för förnuft. Några menar på att det är en bit av universum, andra kallar det inre lugn och vissa säger ”högre makt”. Jag har valt att kalla det för ”Gud”. Jag är inte döpt, konfirmerad och jag kallar mig inte kristen. Men. Jag vet att det finns en visdom inom mig, som jag har bett om hjälp och som har förstärkts sakta men säkert genom mina år av kamp mot bulimin. Varje kväll så skriver jag ner vad jag har gjort bra, tackar för det jag har och ber min inre Gud om hjälp inför morgondagen.

Exempel:
Jag är värdefull trots att jag snattade den där tröjan idag och inte har dåligt samvete över det. Jag vill ha dåligt samvete och jag önskar att jag slutade snatta. Gode gud (eller vad man nu tror på) hjälp mig att bli en ärligare människa och hjälp mig att finna ro, så att jag slutar söka kickar genom att snatta.

Eller:
Det är otroligt mycket nu. Skolan, relationerna, sjukdomen och familjen. Det känns som om jag inte orkar mer. Jag vill bara hetsäta och somna in. Gode gud (eller vad man nu tror på): Hjälp mig att bara ta en enda minut i taget och hjälp mig att förstå att detta bara är en känsla och inte en sanning. Hjälp mig att sova gott och vakna imorgon och känna mig full av energi.

Eller:
Jag var modig, sund och mogen när jag behöll middagen idag, även om jag kände mig väldigt mätt. Tack för att jag vågade behålla den och hjälp mig att hitta samma kraft och mod imorgon på festen.

Detta koncept kallas bra-tack-hjälp och har utformats av Mia Thörnblom. Om du vill läsa mer om den (och skynda på ditt tillfrisknande) så köp (och LÄS) hennes bok ”självkänsla nu”

Jag skriver ju inte så ofta numer (som ni ser :-D). Jag finns dock alltid på mailen [email protected]. Alla är välkomna att skriva och jag tycker INTE att det är jobbigt att människor vräker sin ångest över mig.  Det är självvalt och jag säger ifrån den dagen det blir för mycket. (Många brev börjar med ”Du har säkert inte tid” eller ”jag förstår om du inte har lust” etc.)

Övrigt. Bulimibibeln har nu ratats av de flesta förlag. Endast ”Forum” har inte svarat ännu. Om även de tackar nej, så får jag ta saken i egna händer. Då kommer jag att behöva er hjälp, men det återkommer jag med i så fall ☺

KÄRLEK

Ps. Jag skriver igen innan jul, om hur vi kan minimera ångesten och julgodiset och julmat-ångest i år. Ds.