Besatthet av mat
Att vara besatt av mat är en del av sjukdomen och besattheten minskar i takt med tillfrisknandet. Jag kan fortfarande inte ha godis hemma (eller andra livsmedel som triggar mig vanvettigt) och det accepterar jag. Det funkar om det är något speciellt eller så, en jag skulle aldrig köpa hem ett "lager". Rekomenderar att ni alla ber era familjer (om ni kommit så långt) att ha förståelse för vad ni går igenom. Om pappa var nykter alkoholist, så skulle väl ingen komma på tanken att ha ett barskåp hemma?!
Att acceptera sjukdomen (vilket jag brukar kalla det första steget), är att acceptera besattheten och bulimins alla andra mystiska bieffekter. Låt besattheten var och bli vän med den. Den kommer att försvinna den dagen ingenting är förbjudet längre.
(Och, nej, jag trodde inte heller på det när jag var sjuk)
Puss
När jag var yngre och som mest fast i bulimi hade jag aldrig någonting i kylskåpet mer än någon gammal burk senap och lite hostmedicin. Sen gick jag och handlade till varje mål.
Och nu har vi en hel låda med bara godis hemma - fattar ni att det känns häftigt!!!
Vad duktig du är, verkligen bra kämpat! Jag försöker att äta så lite kolhydrater som möjligt, men vet att det är livsviktigt att äta dem, så jag äter lite iaf till varje måltid. jag tror och vet att dem sätter igång hetsätningsattacker. Dem är iaf en del av det hela.
Tack för din blogg. Den hjälper.
Ha det!
/Marie.
Utan all stöttning från andra skulle det inte funka. Vi är ett par tjejer som alla bloggar och följer varandra (alla länkar finns från min blogg) och det betyder jättemycket.
Kramar
Jag kom att tänka på hur svårt det är för familj och mina få vänner att förhållas sig till min sjukdom. Vi träffas ofta i min familj(minst en gång i veckan) och har middagar kalas osv.. Alla vet om att jag har bulimi men låtsas inte om det och oftas så vill jag ha det så för alternativet känns jobbigare.. Men har fått nog! Hur ska jag göra, det känns inte som om dom förstår mig och jag skäms jätte mycket för att tala om det.. Vill helt enkelt ha lite tips på hur man får sin lite dysfunktionella familj att förstå och förhålla sig till mig och min bulimi. Hur har andra det hemma med familj, pojk/flickvänner och vänner?
Håriga kramar från håriga Helia
Ojoj så många gånger jag trott att jag ska kunna ha bullar i frysen eller godis i skafferiet utan att låta bli det. Funkar aldrig.
Jag är inte så jättekänslig att jag måste utesluta kolhydrater helt. Jag kan äta fullkornspasta och potatis m.m. utan att reagera alls, men alla riktigt snabba kolhydrater som godis, chips m.m. är det ju värre med. "Fuskar" jag en dag så får jag kämpa i flera dar efteråt innan det lugnat ner sig igen.
