Anhörig

HÄR KAN MAN BESTÄLLA MIN BOK BULIMIBIBELN: www.sofiajensfelt.se


VARNING! Detta inlägg är längre än vintergatan.



Jag fick för några dagar sedan en dikt från en mycket vettig kvinna, vars goda vän lider av bulimi. Jag har fått lov att publicera den här, samt den kontakt vi hade efteråt. Förhoppningsvis så är det någon som känner igen sig samt kan ta till sig mina tips.



Dikt:

Min vän är här igen

Min vän är här igen. Men hon kommer inte att stanna länge. Hon har den där blicken som hon bär då livet är fylld med ”måsten”.  Önskar jag kunde binda fast henne på en stol i mitt kök och skrikandes skaka om hennes inre. Hon springer från den ena till den andra - tar hand om, ställer upp, fixar… Hon släcker alla bränder, utom den som själv bränner henne inne.
Min vän är här igen. Idag försöker vi att rationalisera. Har jag sagt att min vän är väldigt smart, en person som kan högprestera. Men den viskande rösten vet att även den klaraste av tankar kan besegras. Den böjer sanningen efter sin egen röst och snart ekar hon ihåligt. Ibland säger hon det som hon tror att jag vill höra. Hon ljuger och manipulerar.
Min vän är här igen. Hon gråter där hon sitter på min soffa. Allt är mörkt och jobbigt då livets känslor hugger och sliter. Jag vill dra henne nära. Hålla hennes hjärta i mitt. Men ett sargat inre omges av en rastlös kropp. En kropp som bär på skam och ångest. En beröring och hon stelnar till. Rädd för de känslor det föder. Vill hålla henne kvar, men hon flyr redan tillbaka till sina domnande rum.
Min vän är här igen. Hon bär med sig en skrämmande tystnad. Har isolerat sig för världen. Stänger alla ute. Jag kan alla ord på hennes mobilsvar, lyssnar efter tassande steg bakom låsta dörrar. Ibland kommer jag på mig själv med att hålla andan i sökandet efter henne under ytan. Hon kommer alltid upp, men rädslan finns ändå hos mig att hon ska gå förlorad i mörka vatten. 
Min vän är här igen. Det känns som hopplöshetens tider. Om jag ger upp vad händer då? Ensam och övergiven. Gör jag någon skillnad alls? Är det något hon tar för givet? Missförstå mig inte, jag älskar min vän, men ibland känner jag bara tvivel. Tvivel att jag kan göra något gott och rädslan att hjärtat ska sina. Önskar hon kunde knacka ett hål i sin mur och låta mig se hennes inre. Tror att det skulle vara lättare då att se förbi alla hinder.  



Kvinna:

Hej!
Önskar att din bok skulle vara ute redan nu så att jag kunde försöka förstå vad min vän går igenom. Har läst din blogg och jag ser henne i dina ord. Visst finns det litteratur att läsa, men det är lättare att relatera till någon som har varit där själv, som vet vad det handlar om. Önskar att det även fanns böcker som vände sig till oss vänner och anhöriga som står bredvid och tvingas se hur den vi älskar lider. Har du något boktips?? Vet inte vad du fyller din bok med men jag bifogar en liten tanke om hur det är att stå som vän vid sidan om.
Hoppas att livet ler emot dig och att du ler tillbaka. Kram

Mitt Svar:


Fint fint skrivet. Jag kan läsa din ångest mellan raderna och jag ser att du innerst inne näst intill gett upp. En sak är viktig. Alla kan bli friska från ätstörningar, men först när man själv tar ansvaret för sitt tillfrisknande. Det bästa du kan göra är att sköta om dig själv lika kärleksfullt som du önskar att hon tog hand om sig. Det vill säga, om det håller på att bli förmycket med din vän, så måste du ändra ditt fokus och fundera på hur mycket du har att ge. Ingen väns oändliga kärlek och välvilja i världen kan göra henne frisk, bara hon själv.

I boken så har jag skrivit ett kapitel om just detta.
Ta hand om dig

Sofia


Kvinnan:

Hej!
Jag skulle aldrig ge upp min vän eller hoppet om att hon ska kunna bli frisk. Jag vet att hon är så mycket starkare än vad hon själv tror och jag vet att hon redan nu bär på allt det som behövs för att hon ska få må bra. Men det gör ont att se hur hon lider, hur hon kämpar... Det är svårt att rent rationellt veta om att vad jag gör inte kan göra en avgörande skillnad och samtidigt känslomässigt vilja bära henne och skydda henne genom allt. Det är svårt ibland att älska någon som aldrig verkar låta det du gör och säger sjunka in och få stå för en annan sanning än hennes egen. Men att själv ge upp hoppet som en vän är nästan som att ge henne tillåtelse att själv ge upp... Inte ett alternativ med andra ord. bla bla.. förlåt jag surrar.

Kan man säga till en total främling att man är stolt över dem utan att låta ned värderande eller jätte skum? :) Jag är i alla fall stolt över dig. Jag vet att denna sjukdom är djävulsk att leva med och ta sig ur. Hoppas att du mår bra och fortsättningsvis får må bra. Sköt om dig.
Kram



Jag:

Jag är stolt att du är stolt :-)

Jag menar inte att du skall ge upp din vän, utan jag menar att du skall använda din kärlek till henne (och den styrkan den genererar) till att hjälpa henne på rätt sätt. Att "dalta" med (säger inte att du gör, men många andra gör det) en person med ätstörningar är inte den rätta vägen, menar jag. Man kan ställa krav även på en person som mår psykiskt dåligt, om man gör det på rätt sätt. Förklara att du finns där, älskar henne och alltid kommer att älska henne, men att du insett att det är hon själv som måste göra jobbet. Hon blir inte friskare av att du vänder ut-och-in på dig själv.

Ett tips kan vara att fråga henne vad du kan göra för att underlätta för henne att hjälpa sig själv. Kanske kan du gå till bibleoteket och låna lite böcker som hon känner att hon inte vågar, eller du kanske kan ta på dig uppgiften att hitta någon bra terapeuth i området.

Många kramar

Sofia


Som anhörig så är det oerhört svårt att närma sig en person med ätsörningar. Viktigtast är dock, enligt mig, att man klarar av att säta gränser för hur mycket energi man har att ge bort till den som är sjuk.En person som är aktiv i bulimi är ofta som ett läckande såll. Samtidigt som man jagar bekräftelse från sin omgivning på at man duger, är smal, är duktig och vacker, så rinner varenda komplimang rakt igenom oss. Jag gjorde misstaget att slita ut en nära vän genom att alltid älta mina problem (älta är inte samma sak som att bearbeta!) med dem. Hon lyssnade och lyssnade och lyssnade, och tillslut orkade hon inte med min ångest mer. Den blev ändå aldrig bättre eftersom jag bara satt och väntade på att bulimin skulle gå över, och istället tömde hon ut sina energiförråd. När jag skriver så utgår jag alltid ifrån mig själv, och jag vill såklart påpeka att alla är olika. Det finns många personer med ätstörningar som har ett sådant kontrollbehov att de aldrig skulle kunna få för sig att lätta på sitt hjärta inför någon. Enligt min erfarenhet, så utvecklar dessa personer i första hand anorexi, och därför vågar jag formulera detta inlägg som jag just gjort.

Hoppas jag inte krånglat till det ☺



Höstkramar

Kommentarer
Postat av: Malin

Skrämmande, jag vet ju själv hur många relationer jag slitit ut med min sjukdom.. vill bara göra allt bra igen.

2008-11-07 @ 21:35:51
URL: http://livetochkarleken.blogg.se/
Postat av: stinnepigen

Du är så vis! Och så stark som orkar dela med dig av din visdom till andra igen och igen.



Själv har jag nog använt bulimin som en sköld, ett sätt att undvika släppa in andra människor på riktigt, och det har gjort obotliga skador på viktiga relationer i mitt liv. Nu är jag mitt uppe i tillfrisknandet och något av det mest skrämmande, men samtidigt också den största motivationen, är att skulle våga vara mig själv och släppa in någon på riktigt. Skräckblandad förtjusning, kallas det väl...

2008-11-14 @ 06:50:42
URL: http://stinnepigen.blogspot.com
Postat av: bitte

Hej vill tipsa dig om en super tävling som market2member har.



Värva nån vän och vinn snygga priser.Jättelätt att vinna



Har en jättestor julklappssäck med massa vinster.



Allt är gratis gå in här



http://www.market2member.com/invitation.jxp?uid=78d1bddb-e2da-4822-9b05-5a50360bc404

2008-11-26 @ 11:55:34
URL: http://blondiesliv.blogg.se/
Postat av: Louise

Jag håller med dig! Tack för din tips Bitte.

2008-11-30 @ 16:57:50
URL: http://www.funfitnessclub.com
Postat av: amelie

Hej!

Hittade din blogg idag och jag blev så glad. Känner igen mig mkt i dig, jag har också haft bulimi i en jäklans massa år och är strävar efter ett friskt liv. Det går upp och ner men framåt och jag känner en livsglädje och en framtidstro som jag inte kännt på länge. Din blogg hjälper. Tack!

2008-12-07 @ 18:32:04
Postat av: Anonym

har precis startat upp en egen blogg om samma ämne. Hoppas den kan vara till nytta för någon, precis som din blogg är till nytta!

2008-12-14 @ 17:01:35
URL: http://stopstarving.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0